Segling i Grekland
Under slutet av maj 1999 kom vi äntligen till skott. Greklandsseglingen blev av, den som vi alla längtat till.
Förutsättningen var att alla skulle segla
i samma båt för gemenskapens skull, så båten måste
ha plats för 10 personer helst i 5 separata hytter. Tillgången
på stora båtar är inte så stor, men vi hittade en
på 61 fot i Kalamaki, hamnen i Pireus utanför Aten.
Båten
är en Kavas 61, uppkallad efter hyrfirman. Väl ombord och installerade fick vi ändra
våra seglingsplaner. Vi hade planerat att ta oss till Kea som ligger
i Kykladerna öster om Aten. Första etappen skulle bli ca 70M,
men enligt herr Kavas själv måste vi vara i hamn senast kl 18:00.
Han angav försäkringsvillkor som skäl och när vi protesterade
och sa att inga restriktioner fanns angivna i kontraktet så hotade
han med att placera en egen skeppare ombord och det kunde vi inte gå
med på.
Det blev inte så mycket sömn den natten,
för hamnen ligger mitt i startstråket från Pireus flygplats. Nästa dag satte vi kurs västerut med siktet
inställt på en liten by på ön Peloponnisos som heter
Epidavros. Avståndet dit är ca 30M. Navigeringen var inte svår,
för det ingick både gps med plotter och radar i utrustningen.
Det blåste inte så mycket, men vi provade ändå att
segla lite. Med sina 25 ton och underriggad så drev vi mest fram.
Vattnet i Medelhavet har en mycket vacker blå färg, men vad
mycket skräp det flöt omkring. Kursen gick norr om ön
Egina. Efter någon timmes segling såg vi två delfiner som
dök upp framför båten. De passerade så snabbt att
ingen hann med att filma eller ta kort. Till slut tröttnade vi på
att driva fram och satte på motorn. Det fanns restriktioner även
här. Vi fick endast köra motorn med max 1800 rpm, men då
gick båten i knappt 5 knop. Vi lade på moms
till varvtalet och gick med 7 knop mot Epidavros.
Väl förtöjda i hamnen sökte vi upp närmsta vattenhål,
vilket var 50m från båten.
Holländarna har sålt in sig bra här i grekiska övärlden för vi blev alltid serverade
Heineken när vi beställde öl.
På kvällen åt vi vår middag på samma restaurang.
Vi bestämde oss för fisk och fick gå in i köket och
själva peka ut vilken fisk vi ville ha.
Nästa morgon efter att intagit vår
frukost och provianterat lite (stor åtgång på öl,
vin och vatten) lättade vi ankar och satte kurs på nästa
ö, Poros. Den här dagen var även den fattig på vind
så det blev motorgång mest hela tiden. Det gjorde inte så
mycket att vinden saknades, för solen sken och stämningen ombord
var på topp.
Strax innan vi kom fram till Poros började det att åska och
ett par regndroppar fuktade våra hjässor. I Epidavros fick vi
lägga till långsides mot kajen, men i Poros förtöjde
vi som är brukligt här nere, med
aktern mot kajen. Väl i hamn tog vi en promenad runt hamnområdet. Trafiken var
ganska hetsig här. Det vimlade av mopeder och motorcyklar.
Middagen åt vi som vanligt på en av de
lokala restaurangerna. Servicen här är helt enorm. Senare på
kvällen på en annan bar, beställde vi kaffe och metaxa
(den grekiska konjaken) som måste ha minst 7 stjärnor för
att kunna drickas. Kyparen tog emot beställningen som vanligt och
försvann snabbt. Strax efteråt såg vi kyparen dra iväg
på sin moped och efter ett par minuter kom han tillbaka med en flaska
under armen och serverade oss 7 stjärnig metaxa. På den här
baren fanns det bara 3 stjärnig metaxa hemma. Den servicen skulle
aldrig inträffa i Sverige.
Nästa morgon gick vi som vanligt iland för att äta
frukost och planera för nästa etapp.